Wilsonbloggen

Som kreatör på en reklambyrå försöker man ständigt hitta nya vägar att kommunicera uppdragsgivarnas budskap. Allt oftare krävs det nya vägar och nya koder för att få ut det kunden har att säga. Bruset är tjockt som tjära och mottagarna har utvecklat extremt finmaskiga filter för kommersiella budskap.

På väg till ett kundmöte för ett tag sedan pratade jag och Projektledar-Elin om olika scenarion man kan ställas inför som reklamare och vilket som är tuffast att hantera:

1. Att ha en galet bra idé som tänjer på gränserna, är nyskapande och smart – men som ratas av kunden till förmån för ett ”säkrare” alternativ
eller
2. Att ha en galet bra idé som tänjer på gränserna, är nyskapande och smart och som kunden verkligen gillar men precis innan lansering upptäcka att idén redan är ”gjord” av ett annat företag/byrå. Med stor framgång såklart…

Elin menade på att alternativ 1 var svårare att hantera medan jag anser att alternativ 2 är klart värst. Och jag har ju rätt. Detta har nämligen hänt mer än en gång så jag vet. Och så är jag äldre.

Förra året kom jag på en grym kampanjidé för Kalmars bästa TakeAway-ställe som var riktigt het. Problemet var att idén kom kanske 6 månader innan det skulle gå att sjösätta, på grund av årstiden. På de månaderna hann ett företag som säljer mobiltelefoner lansera en kampanj som var lite väl lik den vi hade på lager. Det hade givetvis gått att köra ändå men luften går liksom ur en och man taggar ner lite och vips så läggs kampanjen på is.

För ett tag sedan hände det igen fast inte riktigt lika ”samma mamma-känsla” om du förstår:

En supercrisp kampanjidé jobbas fram till företaget X. Helt i linje med deras image och smask in på målgruppen. Efteråt lite yr och hög på ”där satt den” slösurfar man, i vanlig ordning, branschmedias webbsidor och möts av… samma rubrik som min. För andra gången på en vecka börjar jag nästan gråta (det andra var en sjuhelvetes tandvärk som höll på att ta kål på mig). Hyperventilerar. Läser gång på gång. Yrsel. Förbannar att man ligger steget efter och börjar leta efter buggar i lampan och under soffan.

Till slut kommer jag dock till sans och inser att det är väldigt lite som överensstämmer med min kampanjidé när man väl har kommit förbi rubriken. Som väl är känns det jag läser om som en klart svagare idé än min fullblods-hitmedägget-kampanj! Bara att köra på. Det visar ju på att man är rätt ute. (Men gissa om jag kommer ligga på att få kampanjen live fort den här gången. Vägrar att någon annan slår mig på mållinjen).

Ok, vad är då lösningen på ovanstående? Hur undviker man att krocka med ett annat kreatörsteam från Stockholm? Eller Skövde för den delen. Det är svårt. Trender och tendenser påverkar givetvis reklamfolk överallt i hela världen och sökandet efter nya pigga kommunikationskanaler gör givetvis att man sneglar lite (ibland mycket) på vad andra håller på med. Vi läser samma branschmedia och håller kanske t.o.m. koll på vilka kampanjer som vinner priser.

Jag predikar inte att man ska sätta på sig skygglappar och vägra titta på vad andra gör. Tvärt om. Det är bra att hålla lite koll på scenen. För har man inte koll kan man inte göra tvärt emot och fortsätter i redan upptrampade fotspår.

Det bästa med att vara en del av Wilson Creative är att här får man trampa upp nya spår som leder till roligare och bättre vägar mot målet. Varje dag.

Pssst! I morgon sjösätter vi Konsulten för Östran/Nyheterna.